**Twilights**


~Ett tag sen~
april 26, 2007, 9:07
Filed under: Dagbok

Nä denna bloggen är min botten. Dit jag går när jag vill prata ut om ngt. Det vill jag nu.

*sjunger ut i sång…..*



Sista inlägget, men inte för alltid
mars 12, 2007, 8:12
Filed under: Bloggen, Jag

Men jag ska inte radera bloggen…..

Jag kommer tillbaka…. Om det jävlas en gång till för mig….

Jag finns här, på mitt gamla vanliga ställe :)



~AB Portalen VS Min BloGG~
mars 9, 2007, 7:32
Filed under: Bloggen, Jag

Spelar visst ingen roll att man börjar blogga någon annanstanns så kommer de ändå hit och tjatar på en. Jag raderar kommentar efter kommentar. De borde ju fatta snart. Fatta att jag inte vill ha något snicksnackande på  min blogg på mina inlägg om något som jag skiter fullständigt i. De kan få tro att jag är Kajsa Varg. De kan få tro att jag och VB är samma person, de kan få tro att jag är GUD/Djävulen. Jag skiter i vilket. Jag är här för att blogga inte för att leka rollspel på öppna förkolan.

Så har ni något ni stör er på eller att jag har sagt något dumt inne hos er. Maila gärna mig eller skriv i min gästbok eller något för i mina kommentarer på mina inlägg vill jag inte ha kommentarer som inte handlar om inlägget eller liknande.

Tack på förhand

 //Twilight

 Andra bloggar om: bloggportaler, bloggar, bloggkommentarer



~Utmaningen~
mars 8, 2007, 12:23
Filed under: Dagbok

Jag har blivit utmanad av Karolina, Love och Auntee 

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.

Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

  • När jag var liten va jag en riktig pojk. Ville ha cross, mekade med söndriga prylar, vägrade ha klänning, låtsaades jaga, lekte polis och tjyv allt som killar gör men inte tjejer.
  • Jag är sjukligt svartsjuk och blir svartsjuk för minsta blick osv men när min partner är svartsjuk tycker jag bara han är löglij. ”Du har väl inget att vars SVARTSJUK för vi är ju bara vänner” är standard repliken
  • Jag måste hela tiden höra att jag är bra på saker och ting annars ger jag upp. Matlagning är det främsta. Om jag inte får uppsakttning för min mat slänger jag grytan och lagar aldrig mer mat. (har sina anledningar varför jag blivit så)
  •  Jag måste ha två täcken när jag sover annars kan hela natten vara förstörd. Ett mellan benen och ett över rumpan.
  • Jag är sjukligt rädd för att bli ensam. Sällskapssjuk till max. Håller på att bli bättre sen jag flyttade till E.
  • När jag va liten hade jag  insekter som husdjur. Alltså flugor, myror spindlar osv och dödade dem själv och grät sedan på ”begravningen”

Känns som om det finns inga kvar att utmana, men jag försöker

Jag utmanar: Den nya Kiwiee=Kajsa Varg, TheOlddog, Puppe, Helena PO, Liv/Mammabloggen, Ullio/Fröken Duktig



Just because I rock, doesn’t mean I’m made of stone
mars 7, 2007, 10:04
Filed under: Jag

………………….



~Drömmen~
mars 6, 2007, 11:20
Filed under: Drömmar/Berättelser

 Jag kör sakta stigen upp till det gamla huset. Huset som alla nu kalla de försvarslösas hus. Varför det vet jag inte, men så har det hetat sen det där hände. Det där som skakade hela byn.

Det första jag ser när jag kommer in i huset är 75 kilo skit på golvet , jag går in in sonens rum som ligger i hallen när man kommer in, ser ut som fan och det ligger öl och chips kletat över hela golvet. och när jag går vidare in i köket ser jag den 3 meter höga disktraven som står staplad över hela diskbänken. Äckligt. Det luktar illa, rök och gammal mat os. Jag känner att jag måste låsa in mig på toa. Ångrar att jag gick in där. Det ligger hundbajs på golvet och det är riktigt ofräscht därinne. Jag kliver ur dörren. och möts av den lilla sonen, 5 år gammal. Han har bara en tröja på sig. Inga kalsonger eller inga byxor och benen är fulla av skit som har gnott in sej efter att någon spillt lite saft på honom. Jag tycker så synd om han, men han ser lycklig ut, ovetandes om vad som sker runt honom.

Jag hör de vuxna bråka och skrika som tusen. Jag hör en smäll . Jag känner igen det där ljudet. Det är inte svårt att inte veta vad det är. En örfil. Någons hand träffar en kind. En kind som så många gånger har kännt den handen som ett slag innan. Jag ignorerar bråket som sker i vardgasrummet. Jag går vidare in i huset. Kliver in i den mellesta dotters rum. . Och jag hör musiken från en hård rock låt.  På sängen sitter hon. Hon håller för ögonen och man ser bakom händerna att det rullar tårar ner från hennes kinder. Det har alltid varit så här, det har alltid varit så här hör jag henne viska. Jag tycker så synd om henne när jag ser vilken fin tjej det är.

Det hugger i bröstet på mig när jag ser att den lilla flickan är JAG….

Andra bloggar om: drömmar, kvinnomisshandel



~Spädbarn är gjorda av porslin~
mars 6, 2007, 7:58
Filed under: Dagbok

Igår besökte jag en av mina bästa vänner som fick barn förra lördagen. En lite kille som skulle heta Melvin. Han va verkligen en stjärna. Han va så liten och söt. Och så hade han hår på öronen :) Som tur är så tappar han ju det håret snart, för han såg ut som en liten grinch :)

När min vän N sa  -kan du hålla han medans jag går och äter! -Ja visst! Men hur?! Jag visste inte hur jag skulle ta honom, hur han ville ligga, och efter N berättat det så vågade jag knappt lyfta han från hennes famn till mig. Jag va så rädd att han skulle gå sönder. N sa och skrattde åt mig -han är inte gjord av glas vännen, han kan inte spricka! Jag tycker det är så läskigt att hålla en så liten bebis även att jag är van vid bebisar, men ändå är jag så rädd varje gång jag träffar ett SÅ litet barn att det bara ska trilla ihop om jag trycker för hårt. -Han skriker nog om det inte är skönt sa N

Ja med tanke på att han har käsnlor en vilja osv så lär han ju göra det lr?

Och är inte barn gjorda av glas då är det f*n tunt tunt tunt porslin dom e gjorda av. För det känn som om de ska falla sänder vilken sekund som helst eller att det ska göra ont bara man petar lite på dem..

Men det är sånt som förvinner när man har vant sig som allt annat tydligen!!

Andra bloggar om: spädbarn, skörhet




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.