Sparat under: Dagbok
Nä denna bloggen är min botten. Dit jag går när jag vill prata ut om ngt. Det vill jag nu.
*sjunger ut i sång…..*
Sparat under: Dagbok
Jag har blivit utmanad av Karolina, Love och Auntee
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
- När jag var liten va jag en riktig pojk. Ville ha cross, mekade med söndriga prylar, vägrade ha klänning, låtsaades jaga, lekte polis och tjyv allt som killar gör men inte tjejer.
- Jag är sjukligt svartsjuk och blir svartsjuk för minsta blick osv men när min partner är svartsjuk tycker jag bara han är löglij. ”Du har väl inget att vars SVARTSJUK för vi är ju bara vänner” är standard repliken
- Jag måste hela tiden höra att jag är bra på saker och ting annars ger jag upp. Matlagning är det främsta. Om jag inte får uppsakttning för min mat slänger jag grytan och lagar aldrig mer mat. (har sina anledningar varför jag blivit så)
- Jag måste ha två täcken när jag sover annars kan hela natten vara förstörd. Ett mellan benen och ett över rumpan.
- Jag är sjukligt rädd för att bli ensam. Sällskapssjuk till max. Håller på att bli bättre sen jag flyttade till E.
- När jag va liten hade jag insekter som husdjur. Alltså flugor, myror spindlar osv och dödade dem själv och grät sedan på ”begravningen”
Känns som om det finns inga kvar att utmana, men jag försöker
Jag utmanar: Den nya Kiwiee=Kajsa Varg, TheOlddog, Puppe, Helena PO, Liv/Mammabloggen, Ullio/Fröken Duktig
Sparat under: Dagbok
Igår besökte jag en av mina bästa vänner som fick barn förra lördagen. En lite kille som skulle heta Melvin. Han va verkligen en stjärna. Han va så liten och söt. Och så hade han hår på öronen :) Som tur är så tappar han ju det håret snart, för han såg ut som en liten grinch :)
När min vän N sa -kan du hålla han medans jag går och äter! -Ja visst! Men hur?! Jag visste inte hur jag skulle ta honom, hur han ville ligga, och efter N berättat det så vågade jag knappt lyfta han från hennes famn till mig. Jag va så rädd att han skulle gå sönder. N sa och skrattde åt mig -han är inte gjord av glas vännen, han kan inte spricka! Jag tycker det är så läskigt att hålla en så liten bebis även att jag är van vid bebisar, men ändå är jag så rädd varje gång jag träffar ett SÅ litet barn att det bara ska trilla ihop om jag trycker för hårt. -Han skriker nog om det inte är skönt sa N
Ja med tanke på att han har käsnlor en vilja osv så lär han ju göra det lr?
Och är inte barn gjorda av glas då är det f*n tunt tunt tunt porslin dom e gjorda av. För det känn som om de ska falla sänder vilken sekund som helst eller att det ska göra ont bara man petar lite på dem..
Men det är sånt som förvinner när man har vant sig som allt annat tydligen!!
HM?! Ja du! Då e jag 30 år och ska fylla 31 om en månad ungefär. Brukar ni sitta och tänka på hur ert liv kommer att se ut, vad ni gjort med de åren som gått. Vad har ni åstadkommit, vilka drömmar ni har uppfyllt, vilka nya mål ni har satt. Vad har förändrats?!
Jag kan se ut över sjön. Jag ser min son ”Collin” leka i trädgården men inte för nära vattnet, han vet att han inte får gå längre ner än till grinden där stigen ner till sjön börjar. Det tog ett tag att bygga det där drömhuset, men nu är nästan allt klart, ett hus ska ju aldrig bli färdigt. Jag har själv ritat huset.. Ett stort hus med två våningar och ett ganska så stort garage, där E spenderar mycket av sin fritid. Huset är beiget med vinröda knutar och markiser. Jag ser min dotter komma cyklandes på vägen upp till huset. Hon har precis kommit hem från en av sina vänner. Nästan 8 år är hon lilla Saga. Hon är så fin min lilla tjej. Häftig och cool men socker söt. Lik sin mamma med sitt linblonda hår. Collin springer genast och möter henne vid grind stolparna.. Min lilla Collin, pappa upp i dagen med sina gröna ögon och sitt mörka tjocka hår.. Jag hör E skrika på Collin att han behöver ”hjälp” i garaget. Collin älskar att vara i garaget med sin pappa. Där spenderar dem mycket tid tillsammans, ett bra sätt att umgås på. Även Saga kan vara där ute och leka och hjälpa till. Det är sommar och jag har precis kommit hem från jobbet och ska börja min första semestervecka. Jag jobbar på ett byggföretag inne i Stan där jag arbetar som ritare, ganska så bra betalt. Vi har så vi klarar oss E och jag.
Jag står i köksfönster och håller på att förbereda maten till den traditionella ”grillandet” vi brukar göra när det är äntligen är semester.. Vi ska få de gamla vanliga främandet. Love och hennes familj och en familj till. Vi brukar alltid ses dagen innan den första semsterdagen. Härligt att umgås med lite vänner och god mat och dricka :) Kvällen blev vädligt lyckad. Jag stod för kött och sallad och bröd och efterrätt och Love hade med sig sin kända potatissallad. Den kan man inte äta för mycket av. Den har följt med i alla våra år tillsammans.. Vi planerade oxå att vi skulle åka till Grekland med barnen till hösten som vi pratade om när vi va på teneriffa förra hösten.. Underbart. Jag längtar redan.
I morgon ska vi hämta vår nya valp, en ny Jack Russel, eftersom Rocky dog förra året. Han va en härlig hund gamla rocky, men tyvärr fick han lungcancer. Livet är hårt, även för hundar.
Åh, den där Collin, om han bara kunde låta bli de där stackars hönsen. Jag blir tokig på han ibland. Vi skaffade oss höns så fort vi flyttade ut hit. Ägg gillar vi hela familjen :)
Till helgen blir det bad för hela slanten. Vi ska åka till Mellbystrand, till Våran stuga som vi köpte för två år sen. Väl behövd. Skönt att ha något eget, innan delade vi ju stuga med E.s övriga släkt, men vi valde istället att sälja ”vår” andel och köpa oss en tomt istället och bygga en lite stuga i Mellby själva. Där är en väldigt liten stuga men räcker för oss och barnen och även en familj till. Sen finns det ju faktiskt en trädgård man kan tälta på eller ha husvagn på. Så vi brukar ha många gäster iallfall.. Det är fint där i mellby. Älsakr det stället…
Nej nu är det bäst att jag ropar in det lilla Vilddjuret..Han är busig våran 4 åring, dax att nana!Jag läste en godnatt saga för honom och nu slumrar han sött i sin säng.. Saga ligger redan i sängen , hon är duktig hon, klarar det mesta själv. Kanske har hon det efter sin mamma ?!Nä nu ska jag gå ner till E och se om vi kan få några minuter för oss själv. Han och jag och badtunnan och en flaska vin. Det blir härligt.
Hej så Länge!
Andra bloggar om: drömmar, framtidsplaner
Jag har en utbildning jag ska gå(om jag kommer in), som är i ett år sen ska jag få ett jobb, Helst fast sen tror jag att det är dax för mig. dax för mig att får barn. Det är ju ett tag kvar tills dess och mycket kan ändras, men nu känns det som om det är ett ”mål” en dröm” JAg vill inte vara en ”gammal” mamma, Jag vill ha barn innan jag är 25 faktiskt. Det har jag bestämt. Sen länge tillbaka och just nu känns det rätt. Fan va mkt barn jag har i mitt huvud idag. Barn barn barn barn.
Ska besikta bilen idag med *suck*
Kram.Puss. Smisk
Andra bloggar om: barn
Det känns som om det är det enda som kretsar i mitt huvud nu. Konstigt! Nä men med tanken på att jag snart är den enda som har barn i min umgängeskrets. Nästan alla mina bästa vänner har eller ska få barn. Jag vill inte ha barn än?! Eller är det det jag vill eftersom jag jämt tänker på det.?!
Häromdagen va jag och köpte bebiskläder till min kompis som fick en liten bebis förra fredagen och då njöt jag av att köpa barnkläder och jag ”låtsades” på något vis att det va till mitt barn jag köpte. Att jag va mamma! JAg och E gick där bland kläderna och höll varandra i handen och för en sekund tänkte jag, JAG VILL HA BARN och det är genaast, NU.
Men tanken på att jag vill ha barn nu skrämmer mig för en del av mig vill absolut inte det. En del av mig vill inte ha barn överhuvudtagetinte än på ett tag iallafall. Men det känns som om jag kommer ligga så efter alla mina vänner.
Just nu snurrar allt i mitt huvud. Men jag vet att jag INTE ska skaffa barn men varför får jag dessa ”dumma” tankar ibland.
JAg är inte redo att få barn, eller?! Tanken får mig skit rädd iallafall
Andra bloggar om: barn, graviditet, mognad
Namn är något unikt tykcer jag. Jag älskar namn och jag har redan nu som 21 åring tänkt på vad jag vill döpa mina barn till, men gud va olika ALLA tänker. Det namnet jag gillar skrattade E:s syster åt och typ tog sig för pannan för när E berättade va jag (vi) ville döpa vår dotter till om vi fick en. Men! som hon sa sen det är ju sånt man vänjer sig vid. Och det är det ju men är det inte lite så att man måste ha samtycke från andra när man ska döpa saker och ting. Tycker ALLA det är fult utan du namnger du ju inte din SON till just det namnet även om du älskar det eller?! Namnet är ju något barnet ska bära hela livet, kanske skulle man låta barnet få bestämma namn själv sen när den blivit tillräckligt gammal. Men vad ska man då säga till barnet när den är liten?! Nä det funkar nog inte.
Min dotter ska iallafall heta
SAGA
Ibland kan jag sitta och fundera på vad det är som gjort mig till den människan jag är idag. Vad som har fått mig att få de åsikterna jag står för, den personligheten jag bär och de känslor jag har. Är det gener? Arv? Eller är det händelser i mitt liv som format den människan jag är idag.
Men vilken händelse har då format mig att bli så ilsk. Vad har fått mig att kunna slå människor och sedan skratta åt det, för DET har hänt, men även samvetet har kommit krypande på mig oxå. Hur kommer det att jag bär på så mycket ilska? Vad är det för ilska? Vem har gjort mig illa? Jag vet ju några människor som behandlat mig illa men innan det då? Va jag guds bästa barn för det, nej även då var jag en liten skrikig barnunge som skrek så fort hon inte fick som hon ville. Nu låter det som om jag va väldigt bortskämd när jag va liten men det va jag inte. De lät mig skrika om jag ville ha något och jag inte fick det. Men va är det så som har fått mig så ilsk. Jag kan ju tända till för minsta lilla. Säga någon BU och jag ville hört BÄ gapar jag och skriker som om jag vore tillbaka till blöjstadiet. Vad har format detta monstret som kommer krypandes ibland.
Det är ju inte alltid jag är sån här, det är inte alltid jag gapar och skriker, men det händer, ofta, för ofta. Och den människa som mest får höra det är E. Hans om jag älsakr över allt annat på hela jorden. Vad är det som får mig så ILSK för att någon inte delar samma åsikt som jag, eller varför blir jag så irreterad för E säger så och jag säger si.
Jag behöver hjälp, det har jag sagt länge nu, men varför händer inget då.
Vem? Vad? När? Hur? Varför?
Sparat under: Dagbok
Yes yes yes yes, Äntligen helg. Och jag som precis haft helg känns det som. Skönt! KALMAR idag då! Ska bli kul att få träffa systra mi! Jag tänkte jag skulle laga lite mat till henne och E på kvällen. Det är INTE ofta hon får sig någon hemlagad mat. Tonfisk couscous, makrill, couscous majs och couscous, det är vad hennes middagar brukar se ut. *skrattar* Så hon blir nog lite glad om hon får potatisgratäng, sallad och något gött saftigt kött till. För det vet jag att hon gillar :)
Städdag på jobbet idag då! Skura golven i omklädningsrummen *suckar* I dont like! BLÄ! Är halv färdig i allafall, men gick in här en sväng för jag skulle mejla iväg en beställning :)
Nä nu måste jag dra, men om vi inte syns något mer så ha en fin helg.
Kram.Puss.Smisk
//Twilight
Har inte skrivit här på ett tag. orkar inte, finner ingen skrivar glädje. men mkt har ju hänt, mycket osm jag bara vill skrika ut, men vill ändå inte.
Finns så mycket ja kan skriva om, men jag orkar inte, jag orkar inte bli påmind om det jag gjort, om det onda. Det som gör så förbaskat ont när man tänker på det. Och jag tänker på det för mkt och n’r jag tänker på det önskar jag att jag aldrig åkte till Vadstena. Jag vill inte ha varit där i helgen. Jag vill inte ha följt med Love och dom dit. Hade jag inte varit med hade detta aldrig hänt.
Vem fan övertalde oss att åka till Motala då! Vi kunde ju stannat i Vadstena som det va sagt. Det finns många att skylla på när det bara finns en som bär skulden, JAG själv.
Orka med allt, orka med jobbet, när det DÄR är det enda jag tänker på *suckar djupt*
Men det börjar släppa, jag börjar reagera som en vuxen igen…
Jag tar mitt straff, jag tar allt men jag tar FAN inte sveket till min pappa.. Hur många gånger ska jag svika honom och mamma. Dom som trodde allt va bra nu när jag träffat E. Dom trodde allt va bra…..
