**Twilights**

Ibland kan jag sitta och fundera på vad det är som gjort mig till den människan jag är idag. Vad som har fått mig att få de åsikterna jag står för, den personligheten jag bär och de känslor jag har. Är det gener? Arv? Eller är det händelser i mitt liv som format den människan jag är idag.

Men vilken händelse har då format mig att bli så ilsk. Vad har fått mig att kunna slå människor och sedan skratta åt det, för DET har hänt, men även samvetet har kommit krypande på mig oxå. Hur kommer det att jag bär på så mycket ilska? Vad är det för ilska? Vem har gjort mig illa? Jag vet ju några människor som behandlat mig illa men innan det då? Va jag guds bästa barn för det, nej  även då var jag en liten skrikig barnunge som skrek så fort hon inte fick som hon ville. Nu låter det som om jag va väldigt bortskämd när jag va liten men det va jag inte. De lät mig skrika om jag ville ha något och jag inte fick det. Men va är det så som har fått mig så ilsk. Jag kan ju tända till för minsta lilla. Säga någon BU och jag ville hört BÄ gapar jag och skriker som om jag vore tillbaka till blöjstadiet. Vad har format detta monstret som kommer krypandes ibland.

Det är ju inte alltid jag är sån här, det är inte alltid jag gapar och skriker, men det händer, ofta, för ofta. Och den människa som mest får höra det är E. Hans om jag älsakr över allt annat på hela jorden. Vad är det som får mig så ILSK för att någon inte delar samma åsikt som jag, eller varför blir jag så irreterad för E säger så och jag säger si.

Jag behöver hjälp, det har jag sagt länge nu, men varför händer inget då.

Vem? Vad? När? Hur? Varför?